00063

1987

En jättelik hummerklo kombinerad med oxiderat silver med röda och svarta koraller och med rader av blåa akvamariner blir tillsammans ett fantastiskt smycke som likt en krage pryder den svettiga håriga överkroppen på en man. Han kastar sitt orakade ansikte bakåt och munnen är öppen som om han vrålar ut en brunstig vresighet. Smyckets överdåd och mannens expressivt exhibitionistiska uppenbarelse gör att bilden fastnar i mig direkt. Jag klipper ut och spar den i min plånbok.

1995

Vi träffas i det utrymme som jag skall formge och uppdragsgivaren börjar genast berätta historien om en mycket excentrisk god vän. En annan Christian men med K som gjort smycken i raffinerade material och med sensuellt slösande eller utmanande former och som verkligen fått en värld av associationer att framträda. Hon berättar om exklusiva visningar för nordens kungligheter och Birgit Nilsson dit konstnären trots strutsläderboots alltid anlänt alltför sent och med alla sina värdefulla alster i en Konsumkasse.

2007

Vill du se två ringar som Kristian Nilsson gjort säger hon förnöjt och bilden av honom svettig och med halskragen av hummerklo koraller och akvamariner kommer tydligt tillbaka till mig även om själva smycket hade fått en besynnerligt anonym placering i den omfattande moderna museisamling där jag såg det sist. Ringarna är som ying och yang och båda väldigt beskrivande för den person som sitter mitt emot mig och tilllåter mig pröva sina dyrgripar. Jag får en våldsam lust att öppna plånboken.

.

00062

BECKETT

"For Murphy had such an irrational heart that no physician could get to the root of it. One moment in such labour that it seemed on the point of bursting. It was the meditation between these extremes that Neary called the Apmonia. When he got tired of calling it the Apmonia he called it the Isonomy. When he got sick of the sound of Isonomy he called it the Attunement. But he might call it what he liked. Into Murphy´s heart it would not enter. Neary could not blend the opposites in Murphy´s heart".


Mycket nöje säger jag åt alla mina vänner och bekanta som är på bokmässan i Göteborg. Speciellt Joachim som jag återknutit kontakten med tack vare Facebook. Nästa gång ska vi se till att göra bokmässan tillsammans. Nu tänker jag läsa Samuel Beckett.

00061

Höstens dagar äro genomskinliga

och målade på skogens gyllene grund

Höstens dagar le åt hela världen

Höstens dagar har ingen längtan mer
dess fingrar äro obevekligt kalla

I sina drömmar överallt den ser
hur vita flingor oupphörligt falla

E Södergran



I en riktig trollskog promenerar jag tidigt varje morgon

Lågintensiv träning i minst trettio minuter
är nyttigt för både kropp och själ

Hösten är rätt skön
egentligen

.

00060

CONNECTiON

by Renzo Rosso & Wilbert Das
container village / habitare / Helsinki 07

00059

==>

00058

CH GOES HABiTARE

och återkommer med en bildrapport


.

00057

Colorado Avenue

Nu har jag sett den och filmen fångar då verkligen det genuint Österbottniska i både bild och tal. Folks något tvärhuggna sätt i förhållningen till sin omgivning och det där tystlåtna som finns närvarande även i känslosamt väldigt intensiva eller dramatiska situationer. Man säger det man har att komma med och så är det bra med det. Något jag alltid uppskattat med mentaliteten här.

Filmens Rönnskär eller Remson för mig var en del av landskapet alla mina barndomssomrar ute i Vexala. Den lilla ön med de stora klipporna och det enda huset och det där ensamma trädet som en gång fattade eld. Jag har rott ut dit många gånger och fått känna de solvarma stenarna under mina fötter. Eller skidat dit på vintern i gnistrande snö eller promenerat dit på livsfarligt svaga vårisar.

Filmen är väldigt mycket Vexala för mig. Ännu då jag var barn satt det i fiskarlägrena där ute på Brotthällon och Härihällon folk som gärna berättade sina historier om kriget och om smuggelspriten och om riktiga original till människor som med sina liv bidragit till historier av den typ som nu berättas på film. I biomörkret kände jag mig plötsligt väldigt lyckligt lottad för att med egna ögon och öron ha fått uppleva de fragment som gör att jag verkligen förstår det som berättas i Colorado Avenue. Alla bekanta ansikten på vita duken suddar nästan bort gränsen mellan fiktion och verklighet.

00056

An ethereal luminosity

suffuses the painting

dissolving all tension of form
and contracts of tones
into an inner glow



Mark Rothko är en storfavorit
bra att ta till då jag behöver tanka färg

Idag är en sån dag

00055

Vad levererar en inredningsarkitekt
En atmosfär en upplevelse en dröm

Idag öppnar nya klädbutiken Garderoben i Nykarleby. För mig var det viktigt att bevara öppenheten och ge alla förbipasserande full insyn i lokalen. Inredningen är uppbyggd av ett skyltpodium med en dekorativ ljusrand lika lång och utsträckt som fönsterraden ut mot gatan. En vackert välvd betjäningsdisk samt minimalistiska förvaringsenheter i vitvaxad ek [när något blir reducerat till enbart det väsentliga börjar proportionerna leva]. Till det en enhetlig färgnyans på väggar och tak i harmoni med det ljusgråa golvet och som en liten lek med namnet på butiken valdes för de väggfasta elementen en mycket elegant variant av traditionell garderobsinredning. Sammantaget blev det en skönt stillsam bakgrund till den mångfald av kläder som nu exponeras i den nya Garderoben. Alla omsorgsfullt och med verkligt god smak utvalda.

Sollefteågatan 5
66900 Nykarleby

00054

00053

Hon betraktar mig länge och mycket ingående och jag känner hur hennes ögon granskar varenda liten detalj i mitt yttre men jag blir inte besvärad för då man är bara fem år har man ännu rätten att vara ohämmat och öppet nyfiken. Varför har du alltid sådär svarta kläder på dig frågar hon och de små fingrarna pillrar förstrött på de rosa paljetterna på hennes rosa tröja ovanpå den näpet rosa skjortan. Sådär svarta kläder. Den här lilla förstår tydligtvis redan att det finns olika grader av svart och jag förklarar att det nog mest är en gammal inrotad vana och som alla andra gamla vanor är den rätt svår att bryta. Började du med den för att du var ledsen då undrar hon förstrött och nu är fingrarna ivrigt sysselsatta med de rosa hårbanden. Nej det kan jag inte påstå utan det började nog för att det i tiderna var rätt hippt med bara svart och dessutom är det ju rätt praktiskt för alla kläder man äger passar alltid ihop. Hon skrattar hjärtligt åt ordet hippt och vill plötsligt gå ut i regnet så jag hjälper henne att få på sig sina gulliga små gummistövlar och den näpet söta lilla regnkappan. Ja de är ju också rosa förstås.

00052

Torsdagskvällar i småstadsidyllen betyder JAZZ

och LASER inledde storstilat säsongen

.

00051

En gammal polaroid

en bild
som säger mig
mer än miljoner ord


.

00050

00049

Sköna söndag. Jag har idag förhandlat om ett nytt projekt och besökt ett annat som precis blivit klart. Det är sällan jag inreder med grävskopor men i just det här fallet så var det en absolut nödvändighet. Vi rev halva huset och byggde nytt. Visst fanns det svarta stunder då uppdragsgivarna som bodde på hotell under hela processen tvivlade på vad dom gett sig in i men idag var det idel solsken. Man glömmer obehaget då man ser och känner sig nöjd med slutresultatet. Efter det satt jag i timmar och pratade med Lady of the lake. Förstår inte vart tiden försvann och varifrån alla våra ord kom men det kändes som en högtidsstund. Väldigt många av mina bästa bekantskaper har börjat på nätet. Väl hemma igen ringde Dockans föräldrar och bjöd mig hem till sig på en vickning. Mera prat och trevligt umgänge alltså och klockan gick långt över tolvslaget så skjutsen hade förvandlats till pumpa igen och några glasskor syntes inte ens röken av. Att sånt idag.

00048

PARiS living room

"The objects in an interior are like bits of seaweed. They look much better floating on the waves [floating through your life] than washed up dry and dead on a beach. I like spotting those little glitches that put the room slightly out of order. After all isn´t that what a living room is for. To look like us / .. / And what is the link between all those objects in your living room. What is the invisible thread that runs between every item in your decor. What else can it be but the loving attention you give those disparate objects each day that makes them live together happily. You are the one who staged them. You are the person we recognise." / Andrée Putman
.

00046

In the beginning was time
or was it the image

Listen to the pictures

==>

00045

Hej Kjell!

Kan berätta att jag äntligen kommit till punkt med min läsning och något liknande förhållande till en bok har jag aldrig haft tidigare. Det började på hösten då jag fick ett recensionsexemplar av Där vi en gång gått. Bläddrade först förstrött i den och snappade genast upp flera fragment som verkligen tilltalade mig och bestämde att det här fick bli min kvällslektyr men var alltid för trött när det var dags att krypa ner under täcket. Vi sov faktiskt tillsammans i flera månader utan att bli desto närmare bekanta. Lusten den fanns minsann men inte orken om du förstår vad jag menar. Ce la vie.

”Jag bestämde mig för att leva som en som är förutbestämd att bli en kärve hö. Jag vill vara modig och nyfiken, är inte nyfikenheten just ett slags livsmod? Säj att det är så Eccu, säj att den som är nyfiken alltid är modig, minst lika modig som den som inordnar sig i allt det där gamla och vördnadsbjudande och stolliga så där som Cedi redan har gjort och som jag vet att du kommer att göra”.

Boken följde med ut till sommarstället där vi hade skilda rum och det var tur för avståndet gjorde att vi faktiskt började umgås på allvar. Den hängde med ner till stranden och solbadade på altanen eller så höll vi till framför brasan i många gemensamma stunder. Boken är idag rejält tummad och lite sliten och hundöronen vid favoritpassusarna är många och då vi nu flyttat tillbaka in till stan så får den väl bosätta sig i sovrummet igen. Där hör den hemma.

Tack för trevligt sällskap / Christian

00044

Det är sista helgen ute vid havet och sommaren plockas ihop. Dags alltså att städa och bära till bilen alla kläder tidningar och böcker som samlats under några få månader fast det inte existerar några som helst luckor i min bokhylla eller i garderoben hemma i stan.

När allt är klart så firas kvällen framför brasan och det är märkligt vad många sanningar och förhoppningar och minnen som dansar i den elden. Händelser och människor virvlar runt så det är inte bara värmen som får kinderna att blossa. Eller så är det konjaken.

Long awaited darkness falls
casting shadows on the walls
in the twilight hour I am alone
sitting near the fireplace
dying embers warm my face
in this peaceful solitude
all the outside world subdued
everything comes back to me again

Like an angel passing through my room

Half awake and half in dreams
seeing long forgotten scenes
so the present runs into the past
now and then become entwined
playing games within my mind
like the embers as they die
love was one prolonged good-bye
and it all comes back to me tonight

Like an angel passing through my room

/ B.U