Hon betraktar mig länge och mycket ingående och jag känner hur hennes ögon granskar varenda liten detalj i mitt yttre men jag blir inte besvärad för då man är bara fem år har man ännu rätten att vara ohämmat och öppet nyfiken. Varför har du alltid sådär svarta kläder på dig frågar hon och de små fingrarna pillrar förstrött på de rosa paljetterna på hennes rosa tröja ovanpå den näpet rosa skjortan. Sådär svarta kläder. Den här lilla förstår tydligtvis redan att det finns olika grader av svart och jag förklarar att det nog mest är en gammal inrotad vana och som alla andra gamla vanor är den rätt svår att bryta. Började du med den för att du var ledsen då undrar hon förstrött och nu är fingrarna ivrigt sysselsatta med de rosa hårbanden. Nej det kan jag inte påstå utan det började nog för att det i tiderna var rätt hippt med bara svart och dessutom är det ju rätt praktiskt för alla kläder man äger passar alltid ihop. Hon skrattar hjärtligt åt ordet hippt och vill plötsligt gå ut i regnet så jag hjälper henne att få på sig sina gulliga små gummistövlar och den näpet söta lilla regnkappan. Ja de är ju också rosa förstås.
