00045

Hej Kjell!

Kan berätta att jag äntligen kommit till punkt med min läsning och något liknande förhållande till en bok har jag aldrig haft tidigare. Det började på hösten då jag fick ett recensionsexemplar av Där vi en gång gått. Bläddrade först förstrött i den och snappade genast upp flera fragment som verkligen tilltalade mig och bestämde att det här fick bli min kvällslektyr men var alltid för trött när det var dags att krypa ner under täcket. Vi sov faktiskt tillsammans i flera månader utan att bli desto närmare bekanta. Lusten den fanns minsann men inte orken om du förstår vad jag menar. Ce la vie.

”Jag bestämde mig för att leva som en som är förutbestämd att bli en kärve hö. Jag vill vara modig och nyfiken, är inte nyfikenheten just ett slags livsmod? Säj att det är så Eccu, säj att den som är nyfiken alltid är modig, minst lika modig som den som inordnar sig i allt det där gamla och vördnadsbjudande och stolliga så där som Cedi redan har gjort och som jag vet att du kommer att göra”.

Boken följde med ut till sommarstället där vi hade skilda rum och det var tur för avståndet gjorde att vi faktiskt började umgås på allvar. Den hängde med ner till stranden och solbadade på altanen eller så höll vi till framför brasan i många gemensamma stunder. Boken är idag rejält tummad och lite sliten och hundöronen vid favoritpassusarna är många och då vi nu flyttat tillbaka in till stan så får den väl bosätta sig i sovrummet igen. Där hör den hemma.

Tack för trevligt sällskap / Christian