Vi skriver 2009
Min filofax har försetts med nya rena blad. Sida upp och sida ner med helt tomma rader och jag får en lite underlig känsla i maggropen. Hisnande på något vis. Jag hör till dem som inte gillar elektroniska tidsplanerare och som därför envist fortsätter att klottra innanför mina svarta läderpärmar. Där ryms även färgprover och fotografier och skisser och visitkort och allsköns små lappar och varje år den nästsista januari har jag samma rutin. Tömmer pärmarna på allt det som varit och fyller dem med det som är och skall bli. En känsla av förväntan infinner sig och jag skriver högtidligt in den första anteckningen som är i slutet av mars. Grace Jones på Cirkus i Stockholm. Det är första gången på jag vet inte hur många år som jag inte behöver ändra några som helst uppgifter på sidan två med mina personliga fakta och det känns bra. Som om den grundläggande basen i livet har fått mera stadga. Hittar lite kvitton som borde ha gått till bokföringen för länge sedan och ett tidningsurklipp med en bild på ett litet ben som hänfört beundras av en liten folkskara i ett konstigt rum. Ätteläggens fotografier intar sina vanliga platser och Ian McEvan har jag ännu inte hunnit läsa så hans namn kommer högst upp på nästa års kom-i-håg-lista och så skriver jag Betala Skatten med stora bokstäver. Det ser lite torftigt ut så jag rundar av med ett citat som jag hittat på syrrans blogg. Remember the best relationship is one in which your love for each other exeeds your need for each other. Filofaxen är redo för ett nytt år och stängs.
