Kärt återseende
Att besöka sina tidigare inredningsprojekt kan vara en riktigt hisnande upplevelse. Som i det här fallet där alla våra val av material och möblering gjordes för mer än femton år sedan. Jag ler igenkännande åt de alltför långa gardinerna. Det var en vurm jag hade då och som var mycket effektfull men i praktiken nog en aning svårstädat. Jag tittar förvånat in i det stora blåmålade badrummet med sitt vackra antika emaljbadkar mitt på golvet. Varför blått men så kommer jag plötsligt ihåg. Det här var ju tider då alla kvinnor gick på färganalys och sprang runt med små färgkartor då de shoppade. Uppdragsgivaren hade också en och eftersom det var en mycket vacker skala så utgick jag naturligtvis från den. Alcantara var ett revolutionerande nytt mockaliknande material som användes på de italienska fåtöljer som fortfarande står på den enfärgade handknutna tibetanska mattan. Och de där enkla vita Constanza lamporna som jag inte kunde få nog av just då. Vad som nu gläder mig är att helheten trots sina tidstypiska detaljer fortfarande känns fräsch och fungerar. Sedan kan jag leka med tanken på hur jag skulle göra med samma individer i samma utrymme idag och skapa en ny miljö utifrån dagens tidsprägel.
