20080828

00206


Sista Sommarbilden


Det var en fantastiskt vacker kväll när havet låg stilla och luften var varm. Den gamla träbåten doftade gott av tjära och solglittret dansade lojt mot sidorna då den sakta klöv fram över vattenytan. Där fanns stillhet och en närhet till alltet som var lika obegriplig som förunderlig. Vi kom till en liten ö och klev iland för att äta vid öppen eld. För att bara finnas till och se solen gå ner i sina starka gyllene färger. Jag skall då aldrig någonsin glömma den kvällen.

Tänk att årets starkaste sommarminne
är av något som aldrig blev av.