Vårvinterträdgård
Det står snygga skulpturer i hans trädgård och de ser ut att tala lågmält med varandra. Som i en målning av Rodin böjer sig den ena medan andra sträcker på sig. Någon lutar sig framåt och en annan vrider sig. Ett gäng naket avskalade individualister till träd står där på en sovande gräsmatta om den nu förtjänar att kallas så. Saftigt grön har den hur som helst alltid varit för mossa utstrålar ju som bekant garanterat livslust och skänker ständig glädje bara man låter bli att kalka gödsla eller på annat sätt störa den. Min gode vän har insett att inget kan vara mer naturligt och riktigt än frodig mossa som huvudinslag i den gröna ytan. I ett annat land har man sedan länge odlat sina mossmattor med största omsorg och under vida vackra hattar krupit fram över böljande ytor med pincetter och knivar för att varligt men bestämt peta upp störande grässtrån. Fastän inspirationen i det här fallet knappast kommer därifrån så finns det onekligen något väldigt vackert över hans vildvuxna trädgård. Också nu den här årstiden då allt där ute ännu bidar sin tid i de isande vindar som tränger genom märg och ben.
.
