En unglitterär skissbok
Fortfarande euforiskt lycklig över all den isdans med Stephane Lambiel som jag frossat i på YouTube den sista tiden svarar jag då de ringer från bokhandeln och berättar att mitt exemplar av Martina Lowdens ALLT har anlänt. Ja jag vet att det är på tok för sent för att även jag skulle kunna räknas in i de litterärt absolut medvetnas lilla skara och det här kan nästan jämföras med mitt förhållande till Kjell Westö. Jag hann både träffa honom en första gång utan att riktigt förstå att han var en författare och senare bli närmare bekant med honom då alla andra utom jag redan hade läst och diskuterat hans prisvinnande bok Där vi en gång gått.
Hade jag bott kvar i Stockholm och gått mina dagliga ronder på Hedengren hade jag säkert läst Lowden lite tidigare men se nu så snubblade jag över henne som först på TV. Hon satt där med sina charmigt buskiga ögonbryn och pillemariska blick och berättade om sitt skrivande. Väggen bakom henne var full med ipostlappar på vilka hon klottrat ner alla de finurliga textfragment som runnit till i stundens ingivelse. Det fragmentariska utmärker även boken.
Nu blandar barnungen bläck i såpan. Nu blir bubblorna hon blåser svarta. Nu måste nya granngrabben se henne men ve. De svarta bubblorna spricker mot de vita handdukar och lakan som nya granngrabben just hängt på tork. Lite så är det också med mina texter tänker jag.
ALLT är berättelsen om förstapersonen M och andrapersonerna och bästisarna är Nya ordhandboken och Svenska Akademiens ordlista. När hon inte läser dem från A till Ö jagar hon sländor stickar jumprar och hoppar av psykologlinjen för att bilda skola. Själv bildar hon sig på Kungliga Biblioteket och på konditori Valand och Rue de Fleurus 27. Allt medan 03 blir till 06 och 19åringen till 22 och dagbok blir till roman om stjärnor & hjärtan.
Vilka är dina estetiska ideal säger han. Fy för ismer säger jag. Jag säger som min mormors morfars fasterdotters älskarinna S Lagerlöf. Jag bryr mig icke om realism eller romantik men jag vill att figurerna skola lefva.
Det är en väldigt rolig läsning. Årets svenska litterära debutant och katapultprisvinnare älskar verkligen sitt eget språk och kan använda det på ett sätt som känns uppfriskande och intelligent och den absoluta charmen ligger nog i att allt känns så ungt och så ytterst medvetet. Något i attityden klingar ändå väldigt bekant och plötsligt kommer jag på vad men att jag suttit i timmar och diskuterat med en annan Martina [Montelius] och hänfört hört henne driva sitt språk ännu längre och dessutom uppfinna helt nya ord är en annan historia. Liksom att hon erbjudit sig att bli min livmoder utifall att jag nu skulle behöva en sån. Generöst eller hur.
Nästa vecka har jag chansen att säga till Monika Fagerholm att jag aldrig läst hennes böcker men att jag nu lovar göra bot och bättring och ändra på den saken inom kort. Bättre sent än aldrig.
ALLT utges av förlaget Modernista och har ISBN 91-85453-47-1
.
