Dittan & dattan
Nej jag har inte dött eller ligger inte helt utslagen i något hörn fast lite kämpigt var det där ett tag måste jag medge då hjärnan var högproduktiv som vanligt men kroppen började säga ifrån och tyckte att min takt var på tok för hög och då jag slutligen hamnade hos farbror doktorn som tyckte att det var förskräckligt att en person med en så skenande puls och flimrande hjärtverksamhet kom till hans privatmottagning enbart tack vare ett presentkort och inte av eget initiativ. Vitrocken drog genast åt handbromsen och det med besked och första hjälpen i form av sömnpiller och blodtrycksmedicin gjorde susen. Min kropp återfann snabbt sin balans med själen. Nu återstår då en date med Mr Holter och ett oräknerligt antal andra tester för att säkerställa en riktig diagnos men själv känner jag mig redan nu nöjd med den nyfunna balansen och är oerhört fascinerad över hur hårfin skilje- linjen mellan fysiskt bra och inte bra egentligen är och hur snabbt verkligheten kan svänga från det ena till det andra. Siempre viva.
.
