Allt har ju sin tid säger jag tröstande till henne. Skratta gråta sörja le och allt i den där lustigt besynnerliga oordningen som våra liv bjuder oss på. Att läka sina sår kära vän är tyvärr inget som går att tidsbestämma utan du måste låta det ta den tid det tar. För mig kändes det verkligen som att dö då jag flyttade hit för nästan hela mitt tidigare liv försvann och du kan förstå vad trött jag blev på att leva med ett så stort svart hål inombords och innerligt trött på att läkningen tog sån tid. Jag vågade ändå vila i tiden och blev hel igen och idag förstår du så är jag lycklig. Våga sörja och bli lycklig igen.
