Jag äter min goda lördagsfrukost tillsammans med Tove Jansson på hennes skärgårdsö som till min stora förnöjelse skimrar förbi i suddigt oskarpa men dokumentära smalfilmsbilder på teven. Hon berättar själv underfundigt melodiskt och suggestivt på finska om den sorg och den glädje som hon upplevt i den miljö som nog kom att betyda absolut mest för henne. På charmigt oskarpa bilder vajar färgstarka vimplar för vinden mattor vädras fisknät läggs ut tvätt torkar blommor blommar i klippskrevor motorbåtar korsar havet i solnedgångar och allt känns sådär riktigt förr i världen idylliskt som knappast existerar längre åtminstone vad jag vet. Vad då moderna bekvämligheter mer än några liter bensin och en aktersnurra. Jag blir hur som helst på ett väldigt gott humör av min frukost med Tove och bestämmer mig för att plocka bär och blommor på torget och kommer hem med blåbär och gladiolus.
==>
