Du förstår min lägenhet har helt nyligen blivit Christianiserad hör jag henne plötsligt säga till sin väninna i telefon. Ja Christianiserad upprepar hon och fnittrar glatt. Här har det varit en riktig cirkus men nu är inredningen äntligen på plats och det känns lika skönt som en ansiktslyftning fast jag har ju aldrig gjort någon sån själv förstås. Och så kommer det mera upprymt bubblande fnitter.
Shopping på riktigt hög nivå får jag ägna mig åt någon gång ibland. Till exempel vackra möbler ritade av Andrée Putman och när jag använder dom i mina projekt så måste alla mina materialval godkännas av hennes chefsarkitekt Mr Fuentes. Att åka till Paris och sitta där i det stora gårdshuset och dricka gott te på tredje våningen i det lilla konferensutrymmet med full insyn till Mme Putmans privata arbetsrum känns rätt märkligt [sitter jag månne på den stol som hennes gode vän Karl Lagerfeld brukar sitta på]. Det var visst en viss typ av chock att första gången i verkligheten och med egna ögon se och vara så nära det utrymme jag sett valsa runt i all världens designpress tidigare som det ultimata exemplet på smak och finess. Det var också en stark kontrast att komma dit första gången med blygt nervöst svettiga händer till ett kontor med så prestigefyllda uppdrag världen över och ändå mötas av den mest ödmjuka anspråkslöshet och naturliga vänlighet. Men som Mme Putman själv uttryckte sig i en intervju där det kom på tal att kreatörer med magnitud vanligtvis är ytterst ödmjuka: "Stolthet är bara för dom som inte har något annat".
