00222

I´m all that jazz

Ett varmt tack till alla underbara vänner
för två helt fantastiska kvällar och nätter.

PoK

00220

Att möblera med ljus

I det här projektet började vi med att riva ut mellanväggarna i en lägenhet från femtiotalet. Den åtgärden blottade takbalkar och pelare som tillsammans med de nya öppnade ytorna ger en stark loftkaraktär åt utrymmet. Allt målades i en enhetlig färgskala.
När det kom till möbleringen kändes det viktigt att följa rummets proportioner. Därför använde vi ett matbord som är fyra meter långt och en matta som mäter hela fem meter. Släktporträtten samlades och bildar grupp på en enda vägg istället för att vara utspridda medan växterna samsas på en obehandlad eurolastpall försedd med hjul. En välgörande brutal kontrast till alla de fina ytorna. Helheten belyses med spotlights som ger ett mycket teatraliskt och varmt ljus. Den absoluta pricken över i är helt klart det charmiga par som bor och lever i det färdiga resultatet.

00219

AD

Architectural Digest är den enda inredningstidning jag läser.

00218

Ett kärt reseminne

"Molto Bello" ropar någon efter mig och flirten ligger i luften men jag hinner inte stanna upp försenad som jag är till mitt möte med Marcus. Jag forsar istället vidare genom folkmassorna på Mercato Nuovo och får syn på honom framför Porcellino där horder av turister lägger sina mynt i en skrockfull förhoppning om en rendevouz med Florens. Vi hälsar på varandra som man gör i Italien då man känner varandra väl och Marcus som för dagen är klädd i vit skjorta och sitt vanliga stöddigt italienska machojag pekar bort mot en liten tvärgata. "Ser du kön utanför det där stället som saknar skyltar och har fördragna vita gardiner? Dit hittar inga turister utan bara vi som bor här och de har stadens absolut bästa mat". Inne i restaurangen är det befriande högt till tak och dofterna från köket och sorlet från stammisarna vid de enkelt dukade borden och den fantastiska pastan är egentligen underhållning nog men jag är i Florens och ivrig att se stan igen.
Vi hastar oss genom lunchen och sätter oss på scootern och åker på sightseeing.


Först kör vi till bron Ponte Vecchio med alla sina pittoreska byggnader och små butiker fyllda med allsköns krimskrams. Jag förundras över att Marcus vågar ha sin plånbok så synlig i bakfickan men han försäkrar mig att det är lugnt. Ficktjuvarna är hyggliga nog att lämna stadens egna invånare ifred. Vi åker vidare till vackra Piazza della Signoria med sina marmorstatyer och alla dessa japaner som frenetiskt fotograferar och promenerar runt som i små pingvinflockar. Likadant är det i Galleria Uffizi. Det är svårt för mig att ta bilder utan att få med en massa ryggar och huvuden eller konstiga hattar så jag ger upp och bestämmer mig för att bara njuta av tillvaron. Vi tar en caffé latte och åker sedan vidare till de gyllene dörrarna Porta del Paradiso. Därifrån är det sedan inte många steg till en mycket välbehövlig andningspaus och den svala stillheten i Basilica di Santa Maria del Fiore.


"Vill du se en av världens snyggaste statyer" viskar Marcus efter 20 minuter i kyrkdunklet. Jag vet genast vilken han menar så vi åker bort och ställer oss i kön utanför Galleria dell´Accademia. Den är längre än lång och vi hinner småprata rätt länge innan det äntligen är vår tur att på nära håll granska Michelangelos David från 1504. Han har en hållning som utstrålar stor tillförsikt och ett behärskat lugn. Kroppen har en aning märkliga proportioner men det är för att det var meningen att han skulle stå högt uppe på en byggnad och betraktas nerifrån. Den historiska ögonfröjden grumlas bara av att jag sett David så många gånger på bild att sensationskänslan uteblir så vi drar vidare och åker bara runt på scootern ett tag i den hetsigt pulserande stadstrafiken.


Marcus lägenhet ligger centralt i Florens. Den är stor och luftig och mycket sparsmakat möblerad med höga gardinlösa fönster och spiraltrappa upp till en studio där han arbetar. Jag bläddrar förstrött i några konstböcker som ligger framme på det låga soffbordet och efter att ha duschat och njutit av en skön siesta så bestämmer vi oss för att fixa middagen själva. Konversationen och vinet flödar och livet känns fantastiskt när mörkret faller på. Mätta och belåtna beger vi oss sent ut i natten och åker rätt länge på skumma bakgator i kvarter där jag aldrig skulle vilja vara ensam innan vi slutligen kommer till en liten och oansenlig port i en gammal stenmur. En dörrvakt som tycks känna Marcus väl öppnar och efter en kort men intensiv diskussion slinker vi in.

00217

Vardagsliv I

Jag strosar förstrött runt i ett dammigt hembygdsmuseum. Du vet ett sånt där ställe dit man samlat nötta saker som folk använt förr. Verktyg och slädar och textilier och likvagnar och möbler och plogbillar och faktiskt ännu mera verktyg i en häpnadsväckande mångfald och salig blandning. Luggslitet krafs tänker jag först och ångrar nästan att jag klivit in i huset men så börjar sinnebilderna komma. Mycket är tillverkat under långa mörka kvällar med fladdrigt ljus i bondstugorna runtom i Österbotten. Varenda liten detalj är handgjord av någon som faktiskt haft ett namn och den tanken gör att sakerna plötsligt blir vackrare även i mina ögon.

00215

Putman Style

Andrée Putman [f 1923] är aktuell just nu med sin uppdaterade inredning av hotell Morgans i New York. Det var världens första boutique hotell och initierades 1984 av Ian Schrager som den nya scenen för folk i farten när hans Studio 54 gick i graven. Hotellet med sina svartvitrutiga badrum och dito fotografier av Robert Mapplethorpe på väggarna blev en omedelbar succé och var så innovativt och nyskapande att det revolutionerade hela hotell- industrins uppfattning om vad som kan vara visuell komfort.


"What is style?
One point of view and one only.
Things only happen when we dream".


Andrée Putman är en av de mest spännande personer jag någonsin mött och hon älskar att berätta sina anekdoter. Som till exempel historien om den framgångsrika fastighetsmäklaren i Monaco som tänkte fira sitt jubileum i branschen med ett mycket dyrt halsband men ångrade sig och bestämde att satsa pengarna på att bygga om hela sitt kontor istället. Hon fick sitt halsband men i den vackert modifierade formen av en världsunik illuminerad glastrappa.


"Athletes and us - the ones called designers - are very close.
We free ourselves by surpassing ourselves".


Agence Andrée Putman är verksamt i ett charmigt gårdshus i Paris 14e disktrikt. Jag är mycket förtjust i den lättsamma men effektiva och kreativa atmosfären. Och i min hjälpreda Adrien.

00214

CH på shoppingrunda

Ett inredningsprojekt startar alltid i en idé eller känsla och sedan gäller det att hitta de element som kan bära tanken vidare. I det projekt som jag arbetar med just nu ställs stora krav på den textila biten så jag tog mig till Vallila Interior som har det största och bästa urvalet inredningstyger. En gammal fabriksbyggnad har levt upp och blivit storstilat showroom i flera våningar. Många olika tillverkares kollektioner är luftigt exponerade i stora salar och de allra mest iögonfallande är definitivt Jakob Schlaepfer och det som Ulf Moritz gjort för Sahco Hesslein.


Vi går genom industrisalarna där jag samtidigt beundrar all den vackra rekvisita som är iögonfallande strategiskt utplacerad. En stund senare landar vi uppe på den översta våningen där vårt arbete skall göras bland miljoner tygprover. Jag har i god tid och på förhand meddelat exakt vad jag är ute efter och på ett stort bord ligger de första trettio förslagen framplockade. Jag ratar alla utom ett som verkligen ser ut som något jag vill ha och den biten får bli vår utgångspunkt i det fortsatta sökandet av de andra kompletterande tygerna. Jag förklarar grundligt hur materialet skall kännas och vilken textur det skall ha och i vilka färgskalor vi skall röra oss. Assistenten lyssnar och springer fram och tillbaka mellan mig och ställningarna med de olika alternativen och efter två timmar har jag då slutligen de tyger som behövs och som matchar varandra. De packas ner i påse och alla känner sig nöjda.


På samma resa flyttar äldsta sonen till hufvudstaden och vill köpa nytt bohag till sin rymliga etta. I flyttlasset finns förutom två ton böcker och en massa intressanta mindre prylar också stolar av Tapiovaara som vi tidigare hittat på loppis och några fantastiskt vackra skåp som han egenhändigt ritat och tillverkat under sin artesanutbildning. Nu vill han ha nytt samt smakråd och släpar därför sin något motvilliga far ut till Ikea . Länge leve mångfalden.


Jag tycker att det är ansträngande med stora kommersiella tempel där allt är byggt runt idén att man är mycket lyckligare om man konsumerar mera. En god stund strosar vi ändå runt i folkvimlet men tröttnar och bestämmer oss för att gå igenom alla intryck och ta en andningspaus i restaurangen. Maten är verkligen billig och riktigt usel men vi lyckas ändå göra slut på våra portioner och hitta den röda tråden i vårt projekt. På Ikea finns många bra och snygga varor som passar som komplement till det han redan har och vi bestämmer oss för Karlstad 3sits bäddsoffa i extra mjukt svart läder rutat med knappar. Berstå Burs TVbord i högblankt vitt. Melltorp matbord i vit laminat. Expedit bokhyllor och arbetsbord i brunsvart faner. Och tjock kritvit bomullsgardin.

00212

Kväll på Aspegren

00211

Wilde thing

Absurt att dela in människor i goda eller onda tyckte Oscar Wilde.
Människor är antingen charmiga eller så är dom tråkiga. Well.

>>>

Fler citat hittar du HÄR

00210

I en dunkel skog

Livet kändes fantastiskt där jag vandrade
i den dunkla skogens frodiga grönska
med mina tankar och känslor löpande fritt.

Högtryckskänsla.

Jag kom hem med svar på några frågor
som jag inte ens hade ställt.

00209

Och på tal om möbler

Det enda jag själv verkligen suktar efter och vill komplettera mitt eget bohag med är den här stolen av René Herbst. Low back cord chair eller The sandows chair som den också kallas och som för första gången mötte den modernistiskt inriktade konsumerande publiken på Paris Salon d´Automne des Artistes år 1929. Till saken hör att jag faktiskt ägde en när jag bodde i Stockholm men sålde den i ett tillfälligt sinnesförvirrat tillstånd till en mycket god vän som flyttade till Cambridge. Där finns den alltså nu och jag har många gånger men helt förgäves försökt köpa den tillbaka.

00208

XFrame

Tapio Wirkkala by Artek

I mitt ständiga sökande efter nya och användbara produkter i inredningsprojekt så hittade jag den här skönheten från år 1958 som nu nytillverkas i ett begränsat antal numrerade exemplar.

Trä kombinerat med glas i storlek 124x66x45.