00207

Agnes Martin / The sea 2003

00206

Sista Sommarbilden

Det var en fantastiskt vacker kväll när havet låg stilla och luften var varm. Den gamla träbåten doftade gott av tjära och solglittret dansade lojt mot sidorna då den sakta klöv fram över vattenytan. Där fanns stillhet och en närhet till alltet som var lika obegriplig som förunderlig. Vi kom till en liten ö och klev iland för att äta vid öppen eld. För att bara finnas till och se solen gå ner i sina starka gyllene färger. Jag skall då aldrig någonsin glömma den kvällen.

Tänk att årets starkaste sommarminne
är av något som aldrig blev av.

00205

Trivselfaktorn

Det pittoreska gula lilla trähuset har aningen sneda knutar men det är fullt tillåtet då det har så pass många år på nacken. Inne på den trivsamma gården står ett jätteträd och några storvuxna rhododendron och ett uthus i vars skorsten kajorna byggt bo. Dörren öppnas av värdinnan och jag hälsas varmt välkommen in för att möta Jesus. Eller rättare sagt den mycket vackra gamla skolplansch av honom som hänger i den pyttelilla hallen. Genast innanför ligger köket som är proppfullt med all världens tidningar skivor och böcker och så husets alla katter som uppenbarligen trivs med att ha gäster. Nåja kanske inte den stora grå och lurviga för han lägger sig resolut på min smörgås. Vi fortsätter in till vardagsrummets alla högar med böcker tidningar och skivor och det absolut coolaste bröllopsfoto som jag sett. Jag blir glad av att titta på det och i den grå kakelugnen sprakar det hemtrevligt.
Vi bestämmer oss för att se en film och bion är på andra våningen så vi går förbi Jesus igen och upp för de branta trapporna och sätter oss där det råkar finnas plats bland alla dessa skivor böcker och tidningar och ett oräkneligt antal dvd som även här samlats i proppfulla hyllor och trivsamma högar. Har jag inte alltid sagt att hemmet skall vara ett personporträtt.

00204

Juthbacka Flea Market
[för riktiga skrotnissar och deras vänner]

00203

00202

Fashionism
[eller konsten att överleva i husets tvättstuga]

00201

00200

Att blogga eller inte blogga
- det är frågan

To be, or not to be: that is the question:
Whether 'tis nobler in the mind to suffer
The slings and arrows of outrageous fortune,
Or to take arms against a sea of troubles,
And by opposing end them? To die: to sleep;
No more; and by a sleep to say we end
The heart-ache and the thousand natural shocks
That flesh is heir to, 'tis a consummation
Devoutly to be wish'd. To die, to sleep;
To sleep: perchance to dream: ay, there's the rub;
For in that sleep of death what dreams may come
When we have shuffled off this mortal coil,
Must give us pause: there's the respect
That makes calamity of so long life;
For who would bear the whips and scorns of time,
The oppressor's wrong, the proud man's contumely,
The pangs of despised love, the law's delay,
The insolence of office and the spurns
That patient merit of the unworthy takes,
When he himself might his quietus make
With a bare bodkin? who would fardels bear,
To grunt and sweat under a weary life,
But that the dread of something after death,
The undiscover'd country from whose bourn
No traveller returns, puzzles the will
And makes us rather bear those ills we have
Than fly to others that we know not of?
Thus conscience does make cowards of us all;
And thus the native hue of resolution
Is sicklied o'er with the pale cast of thought,
And enterprises of great pith and moment
With this regard their currents turn awry,
And lose the name of action. - Soft you now!
The fair Ophelia! Nymph, in thy orisons

Be all my sins remember'd.

/Shakespeare

Ibland får jag världens prestationsångest
och just nu är det Ibland

00199

Trollsländan

Till en inloggad och mycket kär gammal vän skriver han ”Just nu känns livet visset! Pappershögarna med verkligt meningsfull sysselsättning stirrar på mig men absolut icke sa Nicke. Jag har liksom inte fått ork eller lust att ta itu med saker och ting idag. Hur har du det med ditt?” och han får ett svar ganska omgående: ”Arbete främjar visst hälsa och välstånd samt förhindrar tillfällen till synd brukar det ju heta. Men vad du behöver är mera synd så kom hit och synda med mig! Du har alltid varit mitt hjärta nära men sakteliga har det gått upp för mig att jag även är förälskad i dig. Jag har frågat mig om det här är en klassisk passion som på passioners vis hämtar näring ur en undernäring. Passioner brukar förblinda. De brukar vara förbjudna och därför brukar man inte kunna se föremålet för passionen objektivt. Inget av det stämmer in på mina känslor för dig. Kanske läser du det här nu och tycker synd om mig för att du visserligen tycker om mig men inte på det viset. I så fall kan vi fortsätta att vara bara vänner. Men hur blir det om känslorna kan besvaras? Hur ordnar vi det för oss då?”


Stillheten i rummet är plötslig och absolut. Han sitter hur länge som helst och bara stirrar på skärmen och på alla pappershögar med verkligt meningsfull sysselsättning.

00198

Kräftskivan

Tack kära J för en fantastiskt vacker kväll

Kram

CH

00197

.08 08 08
.nollåttor

00196

Sensommar

Elena Guro skrev

”Vi drömmare av Guds nåde utfärdar ett edikt. Alla poeter och skapare av framtidens tecken skall gå barfota på sommarens mark för våra fötter är ännu oskuldsfulla renhjärtade oerfarna och grips gärna av hänförelse. Med de nakna fötterna samtalar jorden. Under den nakna foten sjunger plankan om värme. Bara så här lär du känna en samhörighet med den och det är därför som poeter ovillkorligen måste gå barfota om sommaren”.