A man and his summerhouse
Det är söndag förmiddag. Vi har suttit länge i skuggan på terassen med vår frukost. Det är hett och vindstilla och grönskan doftar solbränd. Det finns en sällsynt stillsamhet i luften som inte enbart beror på den förnöjsamhet vi känner efter två dagars intensivt umgänge med för mig helt nya bekanta. Nej det är en av de där sällsynta dagarna man ibland kan uppleva på somrarna då det verkar som om hela världen står stilla. Vi vandrar tysta ner till badklipporna i det lätt disiga men intensiva solgasset. Vattnet är blåare än blått och klyvs av all de båtar som passerar på sin väg till och från folks sommarnöjen. En ljusrosa skjorta räddar mig från att bli bränd. Ett yrväder i gul badklänning och med hund kommer paddlande på en surfingbräda och hon visar mig hur man enklast kommer ner i vattnet från klipporna. Plötsligt är vi rätt många som stojar och plaskar runt i det varma vattnet. Just då finns ingen värld utanför. Efter någon timme är det dags för mig att åka hem och i båten kan jag inte annat än tycka att bättre än så här kan en sommardag verkligen inte bli. Nope sade båtföraren.
I spent some wonderful days at Villa Ljungars in the Turku archipelago. Summer at its best.
