00043

Första gången var uppdragsgivarna unga småbarnsföräldrar med arkitektritade husplaner och en kal kuperad tomt. De bodde trångt i en mycket spartanskt möblerad radhustvåa och där satt vi bland alla färgstarka leksaker och drog upp entusiastiska planer mellan blöjbytena för det som skulle bli familjens nya hemvist. Ledorden då var enkelt lättskött stryktåligt flexibelt och budgetsnyggt.

Tolv år senare hade det aritektritade huset levt sig igenom tre barns uppväxt föräldrarnas blomstrande karriärer och det hade verkligen fått sitt av tidens tand liksom den vackert grönskande kuperade tomten. Det var dags att uppgradera hela inredningen till en mer stillsamt vuxen nivå och den här gången var ledorden sobert funktionellt elegant lättskött och representativt.

00042

Ooops

Jag vet inte varifrån inspirationen kom men allting som annars inte stämmer med mig satt plötsligt en natt som gjutet i drömmen om ett blogginlägg. Det var besynnerligt annorlunda åsikter och skrivet med mycket attityd i en fräckt arrogant ton. Det ovanligt hämningslösa språkbruket och de märkliga bilderna kändes så otroligt perfekta. Jag log förnöjt åt alla skarpsinniga detaljer i det som blivit till men plötsligt började en gnagande oro smyga sig på. Jag skruvade oroligt på mig i sängen och allt förändrades med ens till att vara absurdt och verklighetsfrämmande. Yrvaken och ångerfull klev jag upp satte mig vid datorn och upptäckte förstås att det som bara varit en dröm inte heller kan raderas från nätet.

00041

Dramatiskt snitt i vitmålad canvas

av

Lucio Fontana

==>

00040

00039

It is possible to hide behind words
but less so behind the expression of taste

.

00037

Ett bra foto är tjugo procent ljus samt trettio procent hur man placerar kameran och resten är helt och hållet närvaro förklarar Amyndra eftertänksamt då vi äter lunch på After Eight. Vi alla fascineras ju av det som är riktigt originellt eller som har en stark personlighet och en tydlig signatur så närvaro är det viktigaste i alla kreativa sammanhang fyller jag i. Personer som lyckas vara närvarande hela tiden är i Nirvana säger Ann-Sophie plötsligt. En person som medverkar i ett kommande radioprogram har förklarat det för henne. Jag vet inte vad Sofie har för åsikt om saken för just idag föredrog hon att äta lunch ute på den vackert soliga bakgården och Netti hade bråttom till följande punkt på dagordningen. Det får vi kanske veta vid någon annan lunch på samma favoritställe eller så byter vi samtalsämne helt och hållet.

00036

To think when one is no longer young
when one is not yet old
that one is no longer young
that one is not yet old
that is perhaps something

/ S Beckett

Enligt Wikipedia
syftar medelålders på personer
som varken kan sägas vara gamla eller unga

Hej jag är visst ett neutrum

.

00035

I believe that interior design
has an abstract aspect to it
and exists because of it


The result of my work
is the final form of a story
or of stories

Each project brings attention
to its own differences

.

00033

Stämningen I bilen är tryckande och det beror inte på den ursinniga farten där vi flyger förbi bil efter bil på motorvägen från Milano till Venedig. Nej så tryckt blir stämningen bara då två människor inte talar med varandra utan lever i var sitt personligt världskrig inombords men försöker låtsas som om det regnar.

Mörka moln hopar sig över Venedig då vi slussas till båten som tar oss till San Marcusplatsen och väl framme har priset för båtturen plötsligt gått upp med tvåhundra procent och vild tumult uppstår. Mitt sällskap lämnar båten i ett vredesmod som måste höras över åtminstone hela halva stan och jag hålls ensam kvar som gisslan av hotfullt aggressiva båtkarlar med förlorad förtjänst i blicken.

Helt klädd i vitt men utan kontanter sitter jag där under ett båttak och ser alla andra turister bli dyblöta i ett häftigt skyfall och eftersom mina språkkunskaper plötsligt inskränker sig till en milt leende svenska så går förhandlingarna trögt och jag släpps slutligen och motvilligt. Jag vadar skakad men lättad över en vattendränkt San Marcusplats och återförenas med mitt sällskap bland en massa amerikaner japaner kineser utanför katedralen.

Men du är ju inte katolik säger vakten och tittar på mig strängt då jag försöker ta mig in till en sittplats innanför avskärmningen i katedralen under pågående mässa. Ett svart får är tydligtvis alltid ett svart får och det varthelst han kommer skrattar sällskapet och vår relation normaliseras. Vi förundras en stund över den dunkla stämningen de vackra guldmosaikerna i taken och väl ute igen skiner solen och färgerna har återvänt. Kaffe latte i en pelargång bland andra turister och miljoner duvor och planer för hur vi skall spendera resten av dagen i den sjunkande staden.

Jag sitter på en stenstol i en lummig liten trädgård. Tittar på det märkligt platta hus som en gång var tänkt att bli det ståtligaste palazzot i hela stan men som dåtida inflytelserika avundsjuka grannar runt Canal Grande satte stopp för. Stenstolen visar sig vara Peggy Guggenheims gravsten och som ett pärlband från den löper tretton små stenar. Hundgravar. Jag vandrar runt i svala salonger fyllda med vacker konst och som en gång gästats av dåtidens samtliga modernister som alla skrivit sina namn och iakttagelser i gästböcker som ligger framme i glasvitriner. Konsthistoriska vingslag susar genom salarna och jag önskar jag fick flytta in där i den atmosfären för alltid en vecka åtminstone.

Den gamla porten står på glänt. Den är vackert vacker så jag fotograferar den ur alla vinklar och hör ljud från insidan och kan inte motstå frestelsen. Jag kliver in i ett jätterum fyllt med praktfullt ståtlig karnevalrekvisita och en vackert vänlig man hälsar mig hjärtligt välkommen. Där stannar jag i mitt Venedig.

00032

==>

00031

What we say about reality depends
on the perspective into which we throw it

The that of it is its own
but that what depends on the which
and the which depends on us

/ W James

00030

00029

Ännu en fantastiskt skön helg har jag då tillbringat ute vid havet. Vilken lyx att få glömma klockan och känna doften från grön skog och från öppet hav och att se ulliga moln stillsamt glida förbi. Att i skydd av solskyddsfaktor tjugo tillåta behagliga tankar om allt och ingenting löpa lättsamt fritt i solgasset i sinnet och i hjärtat. Att ta en siesta utomhus i den gamla väderbitna rottingdivanen eller ligga och läsa deckare efter deckare med underhållande värdelöst vetande. Att med en vilset surrande humla som enda sällskap sitta naken och dagdrömma på bastulaven och dofta tjärschampoo och immigt öl. Att känna sin solrodnande hud och ett oräknerligt antal sandkorn när man kryper ner mellan sinnligt svala lakan då solen gått ner. Att vakna mitt i natten och blanksvettig av värmen kliva ut i augustimörkret och önska att tiden skulle stanna och stå stilla just här och just nu den här sommaren och att inte vädrets makter då gjorde att man några timmar senare nästan regnar bort igen.

00028

Det underliga havet

Sällsamma fiskar glida i djupen
okända blommor lysa på stranden
jag har sett rött och gult och alla andra färger

men det granna granna havet
är farligast att se

Det gör en törstig och vaken
för väntande äventyr

Vad som har hänt i sagan
skall hända även mig


/ E Södergran

.

00027

==>

00026

Maybe
it wasn't the wish in itself we wanted

What if
it was just the thought of the wish we wanted

Maybe
we only ever just wanted to dream

.

00025

00024

Allt har ju sin tid säger jag tröstande till henne. Skratta gråta sörja le och allt i den där lustigt besynnerliga oordningen som våra liv bjuder oss på. Att läka sina sår kära vän är tyvärr inget som går att tidsbestämma utan du måste låta det ta den tid det tar. För mig kändes det verkligen som att dö då jag flyttade hit för nästan hela mitt tidigare liv försvann och du kan förstå vad trött jag blev på att leva med ett så stort svart hål inombords och innerligt trött på att läkningen tog sån tid. Jag vågade ändå vila i tiden och blev hel igen och idag förstår du så är jag lycklig. Våga sörja och bli lycklig igen.

00023

00022

And now I must add
another to love in my life
it´s one thing to say to do is another

if I´m capable of adapting
without pressured expense
in a schizoid society
in a classic moral sense

/ G Reynolds

Kan det bli för trångt i ens inre rum
för för mycket av allt är väl
ändå för mycket
av allt

00021

00020

There is that point
with every experience and idea
where nothing more can be added
or taken away
without lessening the intensity

00019

Jag äter min goda lördagsfrukost tillsammans med Tove Jansson på hennes skärgårdsö som till min stora förnöjelse skimrar förbi i suddigt oskarpa men dokumentära smalfilmsbilder på teven. Hon berättar själv underfundigt melodiskt och suggestivt på finska om den sorg och den glädje som hon upplevt i den miljö som nog kom att betyda absolut mest för henne. På charmigt oskarpa bilder vajar färgstarka vimplar för vinden mattor vädras fisknät läggs ut tvätt torkar blommor blommar i klippskrevor motorbåtar korsar havet i solnedgångar och allt känns sådär riktigt förr i världen idylliskt som knappast existerar längre åtminstone vad jag vet. Vad då moderna bekvämligheter mer än några liter bensin och en aktersnurra. Jag blir hur som helst på ett väldigt gott humör av min frukost med Tove och bestämmer mig för att plocka bär och blommor på torget och kommer hem med blåbär och gladiolus.

==>

00018

00017

Skönt solvarm på huden vadar jag runt i vattnet vid strandkanten. Jag känner sandvågorna på bottnen under mina fotsulor ser en spigg nyfiket simma runt mina fötter och vattenytan den känns riktigt obehagligt kall mot benen. Jag ryser och nynnar på en löjlig låt i ett tappert försök att avleda uppmärksamheten men mitt fokus fortsätter envist att hålla sig till den otäckt kalla linje som kryper allt högre upp ju längre ut jag kommer. Jag nynnar vidare och rösten närmar sig falsett då det kalla når skrevet och genom att bita ihop tänderna isch kommer jag vidare så pass att iiiiiiiiih simbyxorna försvinner under vattenytan. Där tar nynnandet slut och efter en evighets flämtandning håller jag andan tar språnget och det kallt våta sköljer över och omsluter mig och det solvarma slocknar och försvinner definitivt då jag simmar ut i det blöta blå.

00016

00015

I must go down to the seas again
to the lonely sea and the sky

And all I ask is a tall ship
and a star to steer her by

And a grey mist on the sea´s face
and a grey dawn breaking

00014

00013

There is nothing sacred about the act of putting pigment on canvas with a brush that makes it inherently different from making a chair or a pot or a house or anything else. A painting is just a painting. Some other qualities makes it ART and a piece of architecture or design approaches ART as and when it expresses the same quality.

00012

==>

00011

Vi vallfärdar gladeligen till bostadsmässor och promenerar runt som i en pingvinflock och tittar på opersonligt kalla bostäder och tycker fin fint. Det är fortfarande besynnerligt pop med själlösa bostäder och det har varit den finländska trenden alltför länge. Folk har en benägenhet att ängsligt sanera bort minsta lilla defekt i sin omgivning och det nya har en tendens att bli alltför stelt och hopplöst tråkigt och likriktat. Du förstår säkert vad jag menar.

Jag skulle gärna vilja se en bostadsmässa som planerats och byggts och där folk redan bott ett halvt år. Håller planeringen fortfarande måttet och har de inneboende lyckats blåsa liv i sina stelopererade hem. Skulle jag få se en bostadsmässa där man vågat planera in lite utmanande gammalt nött eller fult i miljön så kunde jag absolut nöja mig med det också. Något slumpmässigt.

Vasa är nästa på tur.

00010

00009

Hymyilet

aivan äkkiä
niin kuin hymyillään
silloin kuin oikeasti hymyillään
ilman syytä
niin kuin sanotaan

Yksikään hymy ei synny syyttä

Hymy on sielun ainoa tapa
olla hetken näkyvillä
niin ettemme menettäisi uskoamme
sen kaikkivoipaisuuteen

Hymyilet
jotta minäkin
paljastaisin sinulle
oman sieluni


/ T Tabermann

00008

00007

Du förstår min lägenhet har helt nyligen blivit Christianiserad hör jag henne plötsligt säga till sin väninna i telefon. Ja Christianiserad upprepar hon och fnittrar glatt. Här har det varit en riktig cirkus men nu är inredningen äntligen på plats och det känns lika skönt som en ansiktslyftning fast jag har ju aldrig gjort någon sån själv förstås. Och så kommer det mera upprymt bubblande fnitter.

Shopping på riktigt hög nivå får jag ägna mig åt någon gång ibland. Till exempel vackra möbler ritade av Andrée Putman och när jag använder dom i mina projekt så måste alla mina materialval godkännas av hennes chefsarkitekt Mr Fuentes. Att åka till Paris och sitta där i det stora gårdshuset och dricka gott te på tredje våningen i det lilla konferensutrymmet med full insyn till Mme Putmans privata arbetsrum känns rätt märkligt [sitter jag månne på den stol som hennes gode vän Karl Lagerfeld brukar sitta på]. Det var visst en viss typ av chock att första gången i verkligheten och med egna ögon se och vara så nära det utrymme jag sett valsa runt i all världens designpress tidigare som det ultimata exemplet på smak och finess. Det var också en stark kontrast att komma dit första gången med blygt nervöst svettiga händer till ett kontor med så prestigefyllda uppdrag världen över och ändå mötas av den mest ödmjuka anspråkslöshet och naturliga vänlighet. Men som Mme Putman själv uttryckte sig i en intervju där det kom på tal att kreatörer med magnitud vanligtvis är ytterst ödmjuka: "Stolthet är bara för dom som inte har något annat".

00006

==>

00005

Crossing the room just now
you experience inviting a story

The high polished floor
the rap of the heels

A stir of seductive curtains
at the window

The moon curved
small as a fingernail

And how must it end
you ask


/ J C Oates

00004

00003

Det finns något oerhört paradoxalt i hans väsen och det är svårt om inte omöjligt att placera honom i något fack. Du vet den där orädda typen av individ som många just därför får ett våldsamt behov av att kategorisera men aldrig kan greppa om dom själva lever inom ramarna för det strikt konventionella det Normala.
Den här gången bjuder jag på vin och mörad pepparbiff.

00002

00001

Välkommen till min nya blogg!

Du som tidigare följt mig på Bloggen.fi och på "Curiosity didn´t kill the cat" kommer helt säkert att känna igen dig även om jag inte här kommer att hålla mig till något speciellt tema utan blanda och ge fritt. Vad säger jag till dig då som inte är bekant med mig sedan tidigare. Att jag är inredningsarkitekt och lever vardagsliv i småstadsidyll men med hela världen för mina fötter känns det som. Intresserad av det mesta men ogillar kommatecken i texter. Nyfikenheten är kanske min enda dygd.

Welcome to my new blog!

In the ups and downs of my walk through life I have often had to challenge the ideas and principles that I held to be true. Real life is a good thing to stimulate creativity. I enjoy the adventure of living free but also the beautiful the irrational the mythic the rare the unique and everything that is opposed to the standardization of our way of life. They tell us that the art of living is synonymous with the art of dreaming. Well.